Här kommer min förlossningsberättelse bättre sent än aldrig!

Vaknar upp måndagen 27 januari när Js väckarklocka ringer. Känner mig lite konstig så jag ställer mig i duschen och det känns mycket bättre. Försöker sova lite men kommer inte till ro. Klockan är ca 6och  sammandragningarna blir värre (som jag trodde det var) och J har åkt till jobbet. Han ringer och frågar hur det är och jag ber han komma hem. Han missade färjan tillbaka med några sekunder. Men jag ber han vänta tills nästa färja för så ont gjorde inte värkarna ännu. Ringer in till förlossningen och där svarar barnmorskan som var med på Es förlossning. Hon ber oss komma in så fort vi bara kan. Medans jag väntar på J så städar, plockar undan, går ut med soporna och packar ihop det sista vi behöver ha med och andas när värkarna kommer. J kommer hem och vi åker in mot stan. Värkarna blir starkare och fler. Jag säger till J är inte det dags nu då tar jag med mig lustgasen hem! Vi åker förbi min syster först och lämnar av Hugo. Sedan ner till förlossningen. Vi kommer in ca 8.15. De har redan bestämt att kejsarsnittet blir idag istället för på torsdag, Alltså tre dagar innan. De sätter CTG för att kolla så bebisen mår bra, tar prover och sätter i kanyl i armen. Det bästa när vi kommer in så står läkaren där som jag så gärna ville göra snittet! Hon hade jobbat natt och stannade kvar när hon fick reda på att vi var på väg in. När de tagit proverna så klär både jag och J om till operationskläder. Och jag bara står och tjatar om att jag är så hungrig och längtar tills jag får äta något. Hade inte ätit eller druckit sen kvällen innan. Halv tio rullar vi upp på operation och där får vi vänta ett litet tag för de väntade svar på en av proverna de tagit. Sen klockan tio rullar vi in på operationsalen. Vi små skrattar nästan hela tiden för båda två är grymt nervösa! Jag får ryggbedövningen och sedan försvinner mina ben känns det som. Efter ett litet tag säker läkaren att nu kommer jag skära. Då bryter jag ihop och börjar gråta för jag är rädd och nervös. Är så glad att J är där vid mig. Jag var livrädd att denna bebisen också skulle dö. Medans jag har fullt upp att gråta så hör vi tillslut ett barn som skriker för fulla muggar. Och läkaren säger titta upp ser ni vad det blev? Jag tänker oj det där ser ut som E !!! Men vi ser inte vad det är för något för hon har handen för. Men sen säger hon att det är en pojke!!!! Glädje tårarna bara sprutar ! J och barnmorskan går ut till ett rum brevid där barnläkaren står (han var den som försökte rädda lilla E ) han säger Jaha här behöver jag inte vara! De tvättar av honom och kollar att han mår bra. Sedan kommer de in igen med världens finaste pojk!!

Varför ? Varför kan inte jag föda barn? Medans andra klarar av att tillochmed föda större barn än mig? Jag känner mig så värdelös. Det är mitt fel att hon inte finns idag. Mitt fel att Joakim inte fick se sin dotter växa upp. Jag visste att det skulle hända. Varför sa jag inget? Varför struntade jag i magkänslan som nästan alltid har rätt? Som hade väldigt rätt den gången? Jag vet att det inte är mitt fel att hon inte finns här vid oss idag men det känns som det pga min sjukdom. Det är något som fattas i hjärtat och det är hon! Det kommer alltid finnas en tomplats och den kommer aldrig fyllas hur jag än gör. Jag saknar henne mer för var dag som går. Jag skulle göra vad som helst för att få träffa henne levande. Hon skulle kunna få bo i min mage resten av livet om det skulle kunna vara så. Jag har accepterat att hon är död men jag kan inte acceptera att jag inte kan föda ut stora barn medans andra klarar av det men inte jag? Jag fattar inte? Så överdrivet stor var hon inte? Jag förstår verkligen inte... Hjärtat kommer aldrig läka helt.

Tänkte dela med mig ett skönhetstips jag fick av min kära mor på en Body skrubb.

 

Du behöver:

 

Tar så mycket du tror det går åt till din kropp och sedan rör du ihop sockret och kokosoljan.
Sedan är det bara att skrubba på! Fördelen med denna skrubb är att den är naturvänlig och man behöver inte smörja in sig med lotion efteråt. :)

Om man vill göra en skrubb till ansiktet kan man byta ut strösockret mot florsocker. Har ej hunnit prova det själv men ska försöka göra det snart. :)

Sedan när man är klar luktar man som en liten kokostopp. :) Lycka till  och njut! :)

Snart får vi äntligen träffa dig. Men dagarna går såååååååååååå sakta. Det är skönt att det är vardag igen. Har mycket tider på sjukhuset framför mig nu och då går dagarna liite fortare. :)

För er som inte vet så ska vi ha barn igen. Vi hoppas bättre lycka denna gång än förra gång. Vår finaste ängel <3 Mamma saknar dig mer och mer för varje dag <3

 

Det är bara 60 dagar kvar till beräknat födelsedag till den lille/lilla i magen. Men om ca 6-8 veckor har vi vår bebis i famnen, eftersom det blir planerat snitt denna gång. Och det datumet har vi inte fått ännu. Men hoppas nu att tiden går fort fram tills vi får träffa vår älskade bebis. Denna graviditet har känns mycket mycket längre än en vanlig graviditet. Vilket är väldigt förståligt. Men ska försöka njuta av julen och familjen <3 Hoppas ni har det bra!

Det är bara att acceptera och gå vidare även fast man bara vill skrika ut och det känns som hela världen är emot en. Man får vara stark och se de små ljusglimtarna i livet.

Vad många det är som föder barn. Många på facebook, många man känner till, många bloggare osv. Är glad för deras skulle. Men ärligt talat så är jag grymt jävla avundsjuk. Jag kommer aldrig få lära känna mitt barn, aldrig se leendet, första stegen, första orden ja allt sånt ! Vill bara att det här året ska ta slut...

Tycker det är lite konstigt att jag har så många läsare fast jag aldrig skriver.

Hänt mycket i mitt liv nu. Tänker inte skriva vad som har hänt här utan jag vill att ni frågar mig om ni undrar något. För tycker det är bättre att folk frågar än att tex ta förgivit att så var det eller liknade. Konstigt inlägg men nu vet ni. :) Kram

Nu var det ett riktigt bra tag sen jag skrev något här. Tiden rinner på fast samtidigt går den väldigt sakta. För er som har missat det så väntar jag och min älskade sambo vårt första barn och vi går in i vecka 37 imorgon. Så det är nog därför tiden känns som att den står stilla. Igår fick Jocke, min sambo, hans syster och hennes sambo fick en riktigt liten söt son. :) Så nu längtar man ännu mer efter vår bebis i magen. Se om kusinerna är lika och vad vår bebis är en kille eller om det är en tjej,  och allt sånt. :)

 

Här kommer en bild som min syster har tagit på mig förra veckan. V.36 + 2 :)

 

 // Viic

Det här kommer bli ett jätte tråkigt inlägg för er att läsa men jag måste bara skriva av mig lite.

Fan vad jag hatar mydigheter och allt så. Fan allt där ska vara så krångligt. Och in påtalom arbetsförmedlingen dom fattar ju ingenting. Dom vill att jag ska gå med i jobbgarantin för ungdomar fast jag har ju ens inte varit arbetlös i tre månader?! Har ju jobbat nästan heltid dom senaste månaderna. Fan ta dom om min mammapenning blir sämre pga av det här. När jag börjar jobba sen igen tänker jag fan inte gå till arbetsförmedlingen. För tydligen duger det inte att man har ett jobb nej. Då ska man tydligen ha en heltids jobb för att det ska räknas men det finns knappt några heltidsjobb nuförtiden?! Hallå liksom !!! Blä säger jag bara.

Idag firar vi mycket i min lilla familj. Idag har jag och min kära varit tillsammans i 15 månader, varit förlovade i 5 månader och det är exakt 3 månader till beräknad födsel på den lille i magen :) <3

 

Bilden är tagen på nyår då magen var v. 26+5 :)

Första bilden ni får se här i bloggen. Så svårt att ta bra bilder själv på magen. Så man får passa på när man har älsklingen hemma så man kan få hjälp :)

 

// Viic

 

Idag har jag och min kära verkligen tagit dagen som den kommer. Vi har inte gjort så mycket utan bara umgåtts. Det var riktigt behövligt. Har saknat mig älskling <3 Annars så jobbar vi så mycket så det blir att man säger hej och sen hejdå.

Vi gick igenom och renasade en massa gamla bilder. Vad roligt det är och se vad man har gjort och hur man har förändrats.

Man märker att man ska ta vara på tiden som går och försöka njuta man vet aldrig vad som händer.

 

Va rädda om er där ute.

 

 

// viic

Idag har jag lunchat med några vänner som jag inte träffat på riktigt länge. Det var riktigt mysigt! :) Var länge sen jag var ute på restaurang så det kändes lite små lyxigt :)

Helgen blir lugn och skön med min kära sambo. Bara vi två <3 Vi två har inte umgåtts på riktigt länge. Så ser framemot helgen. :)

Snart kommer Joakims faster och hennes man hit och fikar. :)

 

Hoppas ni får en bra kväll.

 

// Viic

Nu är det ett nytt år. Det året hoppas jag att det kommer bli bra och mysigt. Jag och Joakim ska bli föräldrar det här året!!! Helt sjuk när man tänker efter!! Längtar något enormt efter att få träffa den lille i magen <3

Nu är jag ledig i några dagar. De dagarna ska jag bara ta det lugnt, pyssla hemma och umgås med djuren. 

Har mått illa och spytt mycket den senaste veckan inte alls kul. Har trott att det kanske kan ha varit maginfluensa men det är det nog inte. Kom på att jag äter järntabletter för jag har så dåligt järnvärde nu när jag är gravid. och läste på dom och det stod att man kan få kräkningar av dom. Så det borde vara dom jag har mått så illa av. Så försöker få tag på min barnmorska och se om det finns några andra man kan ta istället för dom här.

 

Hoppas in inte tycker min blogg har blivit tråkig nu när jag skriver mest om det lilla livet i magen. Men det är det som betyder mest för mig nu. Att den har det bra och är frisk <3

 

// Viic